Förlossningsberättelse

Har tänkt väldigt länge på att skriva en förlossningsberättelse, skrev en på min gamla blogg men den har jag tagit bort så nu vill jag göra en ny. Om jag nu kommer ihåg allt?

Tar det från start:

Jag slutade med p-pillerna för vi hade bestämmt oss för att skaffa barn och man visste ju inte va lång tid det skulle ta innan det tog sig.. 2 veckor var svaret på den frågan! Kommer ihåg att det var en Söndag morgon och vi låg och drog oss i sängen, jag bestämmde mig för att gå ner och ta graviditetstestet men visste redan på något konstigt sätt att jag var gravid. Kände det liksom i hela kroppen.. Jag gick sen upp till Anders som låg kvar i sängen och berättade att vi skulle bli föräldrar, hur overkligt var inte det?!

Hela min graviditet var bra, förutom att man kände sig stor som ett hus och grinade ungefär 3 gånger om dagen för inga kläder satt som man ville och ryggont förstog jag från början att jag skulle ha eftersom jag hade problem men den redan innan.. 

Natten den 23 September kl. 01.30 vaknade jag och hade ont i magen men förstod inte att det var värkar, hur vet man det när det är första barnet? Försökte somna om i alla fall vilket gick sådär. 03.30 väckte jag Anders och sa att jag hade värkar. Vi låg kvar i sängen och räknade minuterna mellan värkarna, har för mig det var ca. 6 minuter. Vid 5.00 gick vi ner och åt frukost och då var det ca. 4 minuter mellan värkarna. Kommer ihåg att det enda jag tänkte på att jag inte ville in till sjukhuset tidigare än jag va tvungen eftersom jag hatar allt som har med sjukhus att göra. Vi pratade med personalen på förlossningen på telefonen och dom sa att vi kunde komma in när vi ville men som sagt, jag ville vänta. Dagen innan hade vi gjort lasagne så vid 8.00 värmde vi på den för jag tänkte att jag måste äta ordentligt för att orka med det här och en halv timme senare bestämde vi oss för att åka in, då var det 3 minuter mellan värkarna. Det jag kände mig orolig över va att inte veta hur det känns när väl barnet kommer, tänk om bebisen kommer i bilen, eller får jag ligga på sjukhuset flera dagar!? 

På vägen in stannade vi på statoil för att köpa med lite coca cola och kexchoklad och någon skvallertidning. Väl inne möttes vi av en barnmorska som jag inte tyckte speciellt bra om, hon kändes väldigt ny och osäker och det är väl det sista man vill känna när man kommer in som först föderska. Hon kände att jag var öppen 4 cm, och det var väldigt skönt att höra, att något har faktiskt hänt! 

Framåt 12 på eftermiddagen började det bli väldigt jobbigt och eftersom luftgasen inte funkade på mig så bad jag om att få ryggmärgsbedövning. Jag hade nämligen sagt till innan att dom skulle säga till innan det var försent för att ta ryggmärgsbedövningen. Dom kallade på en doktor men då hade det hänt någon olycka så då går alltid det först så han kom inte förens 13.00. 1 timme tänker ni nu, inte så länge? Jo, när man ligger och har så ont så man inte vet vart man ska ta vägen och inte kan göra något åt det så var det den längsta timmen i hela mitt liv. Anders såg nog på mig att jag började bli ganska trött så han frågade sköterskorna när doktorn skulle komma flera gånger.. Men han gjorde allt han kunde, vilket va att stå bredvid och bara finnas där och badda min panna med en kall handduk. När väl doktorn kom så gick det ganska fort. Jag kände ingenting när han satte nålen i ryggen och har inte heller haft några problem efteråt. Om jag inte mins helt fel har jag för mig att den började värka redan efter ett par minuter, och det var underbart!! Låg i sängen och kollade på skärmen när jag hade en värk men kände ingenting, och jag kunde framför allt vila! 

Runt 16.00 tiden började jag känna ett kraftigt tryck neråt och krystvärkarna började ta fart, då gick allt väldigt fort. Klockan 16:48 var hon ute och kommer så väl ihåg att precis när hon kom ut sa jag högt och tydligt: Fuck va skönt! haha! Dom får nog höra mycket kul sköterskorna. Dom la henne på bröstet och hon började suga direkt, vilket var en lättnad att veta att allt funkade..

Stolt nybliven pappa <3

Ringde mamma och grinade som bara den (av lycka givetvis) och sa att hon hade blivit mormor. Hon sa att jag kunde höra av mig när dom kunde komma och jag sa att dom kunde komma nu, på en gång, vilket mamma undrade om jag verkligen orkade med när jag nyss fött, men som nybliven mamma ville jag och självklart Anders också visa upp henne för hela världen! Hon va ju den vackraste bebis vi någonsin hade sett.

Eftersom man ska vara kvar minst 3 timmar efter förlossningen så tyckte dom att vi lika bra kunde stanna kvar  över natten så vi fick ett litet rum där våran lilla familj kunde sova.  Dom har en tavla på förlossningen där man får sätta upp en blå eller rosa nål på det datumet man fött och Lova var den enda som föddes den dagen så det satt enbart en rosa nål plus en gul för det var fullmåne :)

Halv 10 åkte vi hem dagen efter och det kändes väldigt overkligt, hur gör vi nu då? Ska vi ta hand om den här bebisen själva? Många frågor snurrade runt i huvudet men vi har klarat det galant. 

Första bilturen

Lova

2010-09-23

Kl. 16:48

Vikt: 3765 gram

Längd: 49 cm

Idag är hon 1 år och jag är världens lyckligaste! Jag har en dotter som är frisk, glad och har mycket energi, jag har en sambo som jag älskar av hela mitt hjärta. Våran lilla familj bor i ett ganska nybyggt hus, kan man ha det bättre än jag? 

Anders och en liten Lova, älskar er <3